jag är väl medveten om att samhället säger att det är NU mitt liv börjar men det känns inte så.
kvävd och ostimulerad. klättrar på väggarna.
mannen, som borde vara min stabila punkt och den jag ska kunna prata med, sitter bara vid datorn. spelar spel. pratar dålig engelska med andra random folk som också väljer bort livet.
självtligt är denna bloggen fullständit oläst, förståligt.
jag läste inte heller bloggar för jag har ofta kännt att folk som skriver okreativa bloggar om sina patetiska liv istället för att leva dom är slöseri med tid.
läser gärna om politik eller poesi men inte om folks uteliv eller kärleksliv, eller snarare bristen på det..
men jag är helt enkelt så borta från mig själv och MITT LIV att jag nu skriver om det faktumet.
jag har inget liv längre.
jag är tom.
okreativ och så otillfredsställd..sex tänker jag då..? men nje.. jag vill inte ligga med någon som inte är särskillt kåt även om jag är kåt.
jag blir galen.
jag vill hem igen, till malmö, till möllan. jag vill ta en spontan öl med MINA vänner som är talförda och inteligenta.
jag och mitt liv lades på hyllan när jag träffade kärleken. ska det vara så?
jag räknade liksom in honom i mitt liv av fest och fä, konst och musik, men icke.. jag sitter i hans bubbla och låter honom vara nöjd och glad med att jobba, spela tv och dataspel äta och ligga lite ibland.
jag kommer gå sönder.
Kommentera