Jag skapade denna blogg för två år sedan.. när jag levde alldeles för långt borta från mitt hem.
Nu är jag hemma i Malmö igen men fortfarande inte hemma hemma... Jag bor på kvadrat på Limhamn nu.
Ensam med djuren.
Vi trivs. men ändå inte.
Jag saknar min partner och de vänner jag skaffde mig i Kristianstad.
Jag saknar väldigt men jag står för mitt val att flytta hem för jag mår ändå bättre här. Ensam.
Idag dock, en enstaka ledig dag har jag haft det skit.
Mitt arbete driver mig till vansinne.
Alltid sjukt. Aldrig några vikarier.
Aldrig en ödmjuk själ som kan bidra med ett leende.
Min semester jag ladein för 4 veckor sedan är fortfarande inte godkänd pga att det inte finns någon som kan jobba för mig. Hur löser jag detta? Jag kan inte INTE åka till Umeå med burlesken. Det går bara inte.
SJukar jag mig så bidrar jag till det jag själv är så emot.
Detta har skapat massa ångest idag.
Bättre blir det inte när partnern som jag bodde med väljer att inte förstå. Väljer att vara pessimistisk och hatisk mot allt jag säger.
Jag vet som vanligt att jag inte kommer få nått medhör med vad jag än säger till honom.
Varför älskar jag honom? Varför väljer jag inte bort honom när han väljer att göra mig ledsen.. Och varför står jag ut...? Jag kryper alltid till korset.. Jag vet jag har svårt, så innerligt svårt att kontrollera min ljudnivå när jag blir upprörd och at jag själv blir en hycklare när jag gör som han säger åt mig att göra.. Han säger deal with it. Dealt with hans hårde ord, hans sanning och hans omodna och osmarta sätt att formulera sig. och så är det jag som ALLTID får höra hur dum i huvudet och hur naiv jag är.
Hur dumma i huvudet alla är som är runt om mig. Alla som jag älskar och värnar om. Allt i mitt liv är så satans fel entligt honom och varje gång jag försöker förklara för honom så blir det bara värre.. och orden blir hårdare och grövre.. och sen kan jag inte ta mer och då sjunker jag till hans nivå och blir lika rälig själv.
Jag måste ta mina egna ord på större allvar. jag vet nog innerst inne att jag bara står ut ett tag till, hur mycket jag än älskar honom. Hur hel han gör mig ibland. ofta. Hur ljuvligt han doftar och hur gott han smakar.
Jag vet att när jag lagt mina pusselbitar tillbaka på rätt plats här hemma i älskade Malmö så kommer jag nog ha stått ut tillräckligt. Då kan han få leva i sinTrumpifierade pessimistiska narcisistverkligehet.
Jag måste ta mina egna ord, MIN verkligehet och min sanning på större allvar än hans. för jag är inte Naiv, jag är en optimist.. En känslig optimist.. Med det menar jag inte att jag vänder kappan efter vinden men jag är aldrig långt ifrån ödmjukhet eller självinsikt. Jag ÄR kapabel att säga FÖRLÅT när jag sårat eller gjort fel eller varit påstridig. Jag kan erkänna mina fel.
Sen kanske jag ibland villför mycket gott och då glömder jag bort att vara helt inkluderande. Då kanske jag glömmer bort någon jag älskar. Då måste jag säga förlåt igen och jag gör det. Jag säger alltid förlåt även när jag egentligen inte skulle behöba men jag är van att kuva. dra näsan i gruset.
Mina ord måste vara min sanning. men jag är inte mer än människa.
Jag sliter hårt på mitt jobb, jobbar för två ibland tre personer.. och vi är flera stycken som gör det. alltid.
Och jag tar inte skit från alla. Jag borde kanske vända andra kinden till min partner mer .. jag borde väl inte ta åt mig av allt han säger och gör.. för ajg vet att han ändå inte tar ansvar för sina ord eller handlingar. för jag ska bara "handtera" det. Men handterar han mina ord, mina sanningar, min ADHD?
Jag vet han tar mycket skit från mig men det jag säger är ju sant, eller iaf är det min sanning och det är ju den jergonen han vill att jag ska ha,den han har..men då överreagerar jag .då är jag dumihuvudet.
Jag vill skriva tio tusen saker till om honom, om oss. men jag gör det inte nu. orkar inte.
kanske inte imorgon heller.. men jag hoppas inte det tar två år till.
för jag vet att jag behöver skriva. Så småning om vill jag skriva så alla kan läsa och förstå.
ADHD huvudet är inte enkelt.. tro mig jag vet det bättre än många andra men jag kan INTE ha så skev bild av mig själv och verkligeheten som han påstår. DET är en av hans stora sanningar som jag ALDRIG kommer acceptera.
fuck vad ledsen jag blir. gråtit i en timme redan.
kvällmacka och te sen sova.
